Ånga eller kemikalier — när het vattenånga slår medel, och när den skadar

Kakelfogar (smutsen kokas ur porerna), klinkergolv, spishällens inbrända fett, ugnsluckor, blandare och avlopp i rostfritt, duschens kalktvålfilm (i kombination med skrapa) och trösklar/lister i lackad hårdplast. Ångan desinficerar dessutom där den träffar länge nog — användbart runt toalett och soptunna. Effekten kommer av temperaturen och det mekaniska trycket: ingen kemi behöver sköljas bort, bara smutsen torkas upp.

Trä och träbaserat är huvudregeln: parkettens och laminatets skarvar suger den heta fukten och reser sig eller sväller — flera golvtillverkare avråder uttryckligen, och garantin kan stå på spel (se parkettguiden och laminatguiden). Oljade och vaxade ytor får behandlingen bortkokt. Kalkhaltig natursten kan fläckas och matteras. Även målade väggar, tapeter och elektronik hör till nej-listan. Osäker på en yta? Testa aldrig ånga där skadan är permanent — välj det milda medlet.

De flesta hem mår bäst av båda: ångan på badrummets och kökets täta ytor några gånger per år, vardagsstädningen med microfiber och milda medel (som i praktiken också är nästan kemikaliefri — se den guiden). Kemikalier i egentlig mening behövs kvar för punktinsatser: kalk kräver syra, fett i ugn kräver bas. Och för den som hellre får resultatet än äger maskinparken: en bokad storstädning tar fogarna och det inbrända med metoder valda efter varje yta.